Infrastruktur

I människors vardag ska infrastruktur skapa möjligheter att forma ett jämställt samhälle och ett självständigt liv.

Verka för att få en jämnare könsfördelning i styrelser och nämnder som beslutar om infrastrukturfrågor.
Utbildning i genusfrågor för valberedningar och styrelser som beslutar om infrastrukturfrågor.
Kollektivtrafiken ska utvecklas genom att planeras och utgå från både kvinnor och män i olika åldrars resmönster och behov.
Uppmuntra att bilpoolföreningar med miljöbilar startas.
Ökad satsning på trygga gång- och cykelvägar både på landsbygden och i tätorten.
Inför tipstelefon för att identifiera otrygga miljöer.
Kommunerna ska regelbundet genomföra trygghetsvandringar för att hitta och åtgärda otrygga miljöer.
Införa så kallade NattStopp vilket innebär en möjlighet för en ensamåkande passagerare att ensam få stiga av mellan två ordinarie hållplatser, t ex vid en plats närmare hemmet eller där resenären känner en större trygghet.
Regionala planer och prioriteringar av all sorts infrastruktur ska utgå ifrån kvinnor och män i olika åldrars behov, erfarenheter samt intressen.
Verka för utbyggnad av verkligt snabbt bredband och möjlighet att behålla fast telefon över hela landet för att underlätta fast boende och företagande.

26 procent av kvinnorna och 7 procent av männen uppger att de känner sig otrygga ute sena kvällar.
70 procent av de privatägda bilarna i Sverige ägdes av män 2008.
91 procent av män 18-84 år med körkort har tillgång till bil, mellan motsvarande siffra för kvinnor är 88 procent.
Män gör fler och längre resor per dag än kvinnor.
Män reser oftare med snabbare färdmedel, som bil och flyg, medan kvinnorna oftare cyklar, reser kollektivt eller går till fots.
Kvinnor gör fler kombinerade resor än män; de gör stopp på vägen för att handla, hämta barn och liknande.
Män reser mer arbetsrelaterat, kvinnor reser mer för service och inköp.